Worlds 2022 : Depression

Worlds 2022. Vilken katastrof för Europa... De västerländska League of Legends fansen hade inte speciellt höga förhoppningar innan turneringen startade, men på något sätt lyckades de europeiska lagen ändå underprestera. Förutom Rogue. Ni är okej.

Mad Lions

Vi kan börja med att hälla lite extra salt i såren på mig själv: Mad Lions. Jag kan definitivt säga att lotteriet för grupperna var extremt ensidig och gav Mad den absolut svåraste motståndaren som var möjlig att dra på papper, där det enda som skulle kunna varit svårare är om LOUD ersatte Isurus eller Istanbul Wildcats. Alla andra lag är fruktansvärt svåra att slå. Royal Never Give Up och DRX i samma grupp, dessutom i playins? Det skulle lika gärna kunnat vara en kvartsfinal. Saigon Buffalo, med sitt skinande underbarn Nguyễn “Shogun” Văn Huy, är ett mycket talangfullt lag som hade haft chansen att ta sig ut om de inte fick denna mardrömsgrupp. Men jag driftar från ämnet nu – låt oss återgå till Mad.

Mad Lions såg skakiga ut redan i sin första match mot Isurus. Jag gillar inte att vara taskig mot lag som inte kommer från Nordamerika, men Isurus är inte ett lag som på papper ska kunna göra något motstånd. Matchen startade med en donation av first blood genom att Son “Jelly” Ho-Gyeong gick rakt in i Mads jungle utan någon vision. Där borde matchen nästan vara över. Men på något sätt lyckas Isurus stabilisera sig och dra ut tiden till ett någorlunda tight matchslut efter 38 minuter. Redan i denna match kan vi börja se spår av vad som kommer komma. Itemization är tydligen inget “Europas bästa coachingstaff” lär ut, med tanke på hur värdelöst Javier “Elyoya” Prades Batalla använde sitt guld genom hela turneringen – specifikt på Hecarim, en karaktär han spelade 4 gånger under playins. Att klanka ner på Elyoya känns lite som självmord, då han var Mads tydligt bästa spelare genom hela playins, men att bygga som han gjorde kostade honom någonstans runt 23–30% mer skada per match, samt valet att konstant gå Maw of Malmortius istället för ett kosteffektivt och rationellt item som Force of Nature även sänkte hans kapacitet för att kunna absorbera skada.

Mad Lions resa i playins fortsatte med lite mer stabil vinst mot Istanbul Wildcats, där William “Unf0rgiven” Nieminen verkligen lyfte laget med sin fantastiska prestation på Kai’sa. Efter vinsten mot Istanbul började det riktiga testet. Kinas fjärdeseed, Royal Never Give Up. Ett lag ingen någonsin vill möta i playins, då det går att argumentera för att varje spelare i RNG skulle kunna vara topp fem i sin position i världen. Matchen gick ungefär som förväntat, RNG tog ett hårt tag i nacken på Mad och med hjälp av Chen “Breathe” Chens Jax, Yan “Wei” Yang-Weis Graves och Chen “Gala” Weis Aphelios kunde kineserna avsluta en dominant prestation efter 32 minuter.

Dag 4 i playins var en riktig must-win situation. Saigon Buffalo, youngsterlaget från Vietnam, var laget som Mad slogs med för att fortfarande ha en chans att toppa gruppen. Matchen var nästan förvånansvärt bra spelad från Mads perspektiv, även om Vietnameserna fick en bra start tidigt. Mad, via Elyoya och Yasin “Nisqy” Dinçer, vann matchen relativt stabilt – och nu väntade mötet som verkligen kunde sätta spin på gruppen, koreanerna DRX.

Hade Mad vunnit mot DRX hade det framtvingat en 3-way tiebreaker, då RNG slog Mad, Mad slog DRX och DRX slog RNG – och det såg ut som att Mad faktiskt skulle kunna göra det! Sen inträffade en katastrof. Kim “Zeka” Geon-Woo valde att, tillsammans med en katt tejpad på sig i form av Cho “BeryL” Geon-Hee, vända på en 6.5k gold lead, där Mad även hade Ocean Soul, och vinna matchen. En riktig MVP-presatation från Zeka, men totalt förkrossande för Mad – och speciellt Elyoya som hade spelat matchen näst intill perfektion på sin Bel’Veth. Detta innebar att Mad slutade som 3:a i gruppen och ställdes mot Saigon Buffalo igen, denna gång i en Bo5.

Mad visade sin bra sida mot Saigon i knockoutstage. En stark 3–1 vinst slog ut Vietnameserna och matchade Mad mot Nordamerikanska Evil Geniuses. Jag hatar Evil Geniuses. Det finns bara någonting med kombinationen av hur kaxiga spelarna är och deras skicklighetsnivå som stör mig. Den enda spelaren i laget som har någon rätt att snacka skit är Kacper “Inspired” Słoma, då han genuint är en spelare som håller världsklass - men jag kanske borde påminna herr Słoma om vilket lag han möter... Kanske 0-2 till 3-2 ringer några klockor?

Matcherna mot Evil Geniuses var katastrofala. Den enda matchen som var någorlunda nära var den första, men allt kändes hopplöst då Evil Geniuses draftade mycket bättre och Mad förmodligen hade fått felaktig scrimdata mot vissa karaktärer som *host* Maokai *host*.

Mad Lions avslutade sin ganska oförtjänta Worldsresa genom att vara det första europeiska laget som någonsin förlorat mot ett nordamerikanskt lag i en bäst av fem. Laget, som i mina ögon redan hade börjat fallera i LEC playoffs, kraschade på ett lika förnedrande sätt som 2020 och är fortfarande det enda laget från en major region som har åkt ut ur playins.

Fnatic

Fnatic... Vad hände egentligen? Ni såg så bra ut i playins, om vi hoppar över matchen mot LOUD – som jag förutspådde skulle hända cirka 2/3 veckor innan eventet började, och Marek “Humanoid” Brázda spelade på en helt ny nivå... Vad var det som gick fel i andra veckan av groups?

Jag är fullkomligt medveten om att Fnatic drog en väldigt svår grupp med koreanska T1, kinesiska Edward Gaming och Nordamerikas Cloud9, men med den dominanta starten mot Cloud9 samt den totala krossen av T1 första veckan pekade allt på att Fnatic skulle komma ur sin grupp utan problem. Sen startade den andra veckan av groups. Cloud9 dominerade dem totalt, och jag tror genuint att det var den största faktorn bakom Fnatics kollaps. Att förlora mot nordamerikanska lag som en europé är värre än döden, och Fnatics moral så skottskadad ut när de spelade mot både T1 och EDG. Med rykten gällande försäljningar av så många som 5 olika pjäser i laget kan ingen veta säkert vad som kommer att hända - det som står klart i mitt huvud är dock att det här nästan borde ha varit Hylissangs avsked till organisationen han representerat i nästa 5 år. Jag kommer att dela med mig av mina övriga tankar kring Fnatics roster i deras episod av Comunicado Inoficial senare.

G2 Esports

Det känns som att G2 har varit på en långvarig nergående trend sedan MSI. Laget, som förvisso var helt nytt med två rookies, verkade aldrig riktigt klicka i spelet – oavsett hur “bra” det såg ut att flyta på i content. Matcherna i gruppspelet var nästan hemsökta av ett konstigt fokus på att drafta för botlane, den lane som råkar vara den svagaste på laget. Dylan Falco verkar ha hört fel i Rap Cyphern för dem draftsen han visade upp under worlds var ett tydligt tecken på “That ain’t Falco”. Att ha så mycket prio på en spelare som Victor “Flakked” Lirola Tortosa som bara är i sitt rookieår känns mycket suspekt, samt att ge counterpick efter counterpick till Sergen “BrokenBlade” Çelik efter att han valt att spela på pappret gynsamma matchups men fortfarande antingen förlorat lane eller gjort noll i det stora hela.


Efter att ha bombat ut ur grupp B, som jag ändå skulle säga är en grupp som är möjlig att ta sig ur för ett lag som G2, med endast en vinst så var det ganska tydligt att det skulle bli ändringar inför spring. Valet att kicka Marcin “Jankos” Jankowski är lite chockerande, men det finns förmodligen en tydlig plan behind the scenes - förmodligen gällande Elyoya - med en lämplig ersättare, medan att kicka Flakked är fullkomligt rationellt enligt mig.

Jag förstår mig nämligen personligen inte på folket som försvarar Flakked på LEC-twitter. Ja, det här var hans första splits på denna nivå och ja, han visade att han hade en ganska bred championpool men ingen kan, utan att ljuga för sig själv, säga att han var en av de bästa adcs i Europa och enligt mig fanns det extremt få glimtar av den skyhöga potentialen som andra adcs visat under sina rookieår, som till exempel Matyáš “Carzzy” Orság eller Markos “Comp” Stamkopoulos under 2020 eller Unf0rgiven detta år. Jag anser att Flakked hamnade i lite av en liknande situation som Zhiqiang “Shad0w” Zhao upplevde efter Worlds 2020, även om Shad0w i mina ögon visade en mycket hög individuell skicklighet som kanske borde gett honom ytterligare ett år i Mad Lions (men vi fick Elyoya så jag klagar inte), där det finns en viss mängd potential men samtidigt chansen att förbättra laget kraftigt då spelare som Matúš “Neon” Jakubčík är en free agent.

Rogue

Åh, Rogue. Äntligen vinner eran organisation en titel och får någon typ av respekt. Sen lyckas ni tar er ur en, på papper, väldigt tuff grupp med DRX och Top Esports för att tillslut falla 3-0 mot JDG. En imponerande prestation i all äro.

Men Rogue är verkligen en konstig organisation som jag inte har speciellt mycket respekt eller tid för. Jag måste först säga att jag är väldigt partiskt, jag är fan av Mad Lions – de är våra största rivaler. Jag gillar inte deras spelare speciellt mycket, jag gillar inte deras coacher, jag gillar inte hur de spelar och jag gillar inte deras drafts. Men ändå lyckas de vinna över både mig och resten av EU under Worlds som det enda laget vi kan vara någorlunda stolta över. Spelarna på individuell nivå räcker ganska långt - Comp är förmodligen med i topp 7 adcs i världen, Larssen likaså... Men denna individuella skicklighet störs så grovt av deras idiotiska drafts och mängder av små misstag som tillslut adderar ihop sig till omöjliga scenarion för laget att vinna. Mängden av hybris och dålig positionering i fighter från specifikt Comp och Adrian “Trymbi” Trybus är lite chockerande, och Kim “Malrang” Geun-Seongs spelstil och itemization är tyvärr väldigt svag mot de bästa junglespelarna i världen, något som Seo “Kanavi” Jin-Hyeok utnyttjade till förödande effekt i deras kvartsfinalskross.

Rogue borde hålla huvudet högt och fokusera på att förnya Andrei “Odoamne” Pascus kontrakt inför springsplit, där laget kan fortsätta bygga på det de har lagt en grund för denna split. Resten av lagets kontrakt är säkrade i minst ett år till och det gör att jag tror att den här Roguelineupen skulle , med lite mer tur, kunna bli något speciellt.

Avslut

LEC verkar vara påväg in i en ny fas, där många organisationer bygger om sina lag inför 2023. Som det ser ut just nu kan så många som 8 lag ha mycket konkurrenskraftiga lag och det kommer vara ett rent slagsmål för att ta sig in i playoffs. Rykten om världsklassiga spelare flyger från höger och vänster och 2023 ser ut att kunna bli en riktig fest för europeiska leaguefans. Men kommer det vara tillräckligt för att börja ta oss tillbaka till vår storhetstid, till 2019? Det får vi se när tiden är mogen.